Del I

Ljudvågor rullar in över bruset av röster, träffar väggarna och slår mot mina tunga ögonlock, pressar fransarna tätare mot kinden. Osammanhängande tonarter letar sig febrilt fram i en dimma av halvfulla glas, halvfulla blickar och ihoptrasslade kroppar på en soffa. Deras hud nästlar sig liksom desperat in i varandras, försöker försvinna in i någonting lättare än samvetskval och vardag. Som högtalarna vibrerar i takt med att volymen höjs slår mitt huvud mot vägglisten min rygg krökt sig mot den senaste halvtimmen. Någon främmande blick drivs mot mig för att sedan försvinna vidare till nästa och det är okej, ikväll är det okej. De sista alkoholröda vindropparna samlas på botten när jag försiktigt skakar om mitt urdruckna glas. Ögonen är tunga, vill försvinna in i samma diffusa verklighet de på andra sidan rummet verkar uppleva, men kroppen är för trött och tankarna för lågmälda. Chanser flyger mot mig med hjälp av någons ögonkast men jag orkar inte, luften trycker som två fingrar mot tinningarna och pressar samman allting inuti.

Mina fötter försvinner trubbelfritt över trägolven, från rum till rum och någonstans mellan det låga taket och det bortdomnade lugnet känner jag luften från en dörrspringa ut mot natten och dess brutna löften. Småsten trycker sönder mina fotsteg men det känns inte, skorna är kvarglömda men allt är så okej och inte längre trycker luften mot mitt pannben, inte längre kvävs lungorna av syrebrist. Allting dunkar lägre och mer skingrat, tankarna bryts av någonstans på mitten. Varje ven i mig strävar efter någonting och kaoset har somnat i min hjärnbalk. Ingenting når längre in. Vinden sveper runt mina bara armar, de hänger längs sidorna när jag tar ett första steg ut över asfalten. Gatuljuset får fukten över vägen att skifta i gult och svart och tillvaron luktar bensindränkt regn. Allting dånar och jag hör inte ljuden, ser inte ljusblixtarna som i ultrarapid sticker mig i ögonvrån. Och det kraschar in i mig på ett tu tre, på ett tu tre bryts precis allting av på mitten, varje rörelse min hjärna försöker framkalla och varje pulsslag hjärtat försöker bulta fram. Det bryts av som ett skott i huvudet och kaoset kaoset kaoset uppstår på ett, tu, tre.